Läsförfan

ojojoj, nu var det längesen igen. Jag glömmer typ bort bloggen... eller nej, det gör jag inte jagvet bara inte vad jag ska skriva om så jag skiter i det. jag ska egentligen inte ha någon blogg... jag tycker ändå det är jävligt onödigt och man blir typ dömd som bloggare. Man blir dömd efter vad man skriver om och hur man skriver. Så ska det inte vara. Jag tycker ändå det är skönt att blogga, en liten egen sida man kan skriva allt vad man tycker och tänker om skit och skriva av sig om massa onödiga saker som ingen egentligen bryr sig om, men som ändå faktiskt är jävligt kul at läsa, just därför att alla skriver så jävla utförligt om småsaker som inte betyder något.
Idag mår jag typ skitdåligt. Jag lever fan inget normalt liv. Det känns som att allt med pappa och så blir tyngre och värre för varje dag som går. Det är liksom jobbigt att bara se honom sitta här. Innan var han alltid o tränade eller på jobbet. Och han tog med mig överallt. Vi var som bästa vänner, vi pratade om allt med varandra. Vi berättade saker för varandra som vi aldrig ens kunnat tänka oss att prata med någon om. Det var så jävla skönt att verkligen ha någon. Jag älskade han mer än något annat och det gör jag fortfarande. Jag älskar pappa, min pappa. Men han finns inte kvar. för han som bara sitter hela dagarna, det är inte min pappa och jag vill inte känna så. För det är ju samma jävla person.
jag önskar bara att det fanns någon som jag kunde vara lika mycket med och som alltid lyssnar och förstår och ger tips. och jag önskar att det fanns någon som förstod mig.
Jag hatar detta. det har förändrat mig och hela mitt liv och mina kompisar märker det. det vet jag.
och jag vill inte vara någon person som bara går runt och är ledsen hela tiden.
men tänk er själva att förlora den enda person som verkligen betyder någonting. Jag har förlorat mitt allt.
Jag vill bara ha tillbaka pappa. Alla säger till mig: "det kommer att ordna sig" men det kommer det ju fan inte!?
det kommer vara såhär, han är borta, och han kommer inte tillbaka. Allt jag har kvar av den pappan är ett brev på 3 sidor och en kropp som ser ut som honom som bara sitter i en fåtölj och kollar på tv.
hälften av er som läser min blogg läste säkert inte ens detta, och hälften av er som läste det bryr er säkert inte. Och ingen av er som lästa kommer någonsin att förstå hur dåligt jag mår.
Nu ska han ju flytta också. Mamma orkar inte med honom här.
fyfan.